Kom in i köket!
I stort sett all vardagsmat jag lagar från grunden står serverad på bordet inom 30-40 minuter. Det är inga problem men det som krävs är planering och lite målmedvetenhet när man väl står där en sen måndag eftermiddag klockan 17.35. Kvällen innan tar jag upp morgondagens middagsingredienser från frysen och tinar i kylskåpet.
Jag veckohandlar alltid. Det är rutin och något jag faktiskt ser fram emot. När jag gör veckomenyn vill jag ha mest av vitt kött, alltså kyckling och griskött, baljväxter, fisk och grönsaker. Kolhydrater får gärna vara fullkorn men måste verkligen inte vara det. Variation är det jag strävar mest efter. Jag använder bara helfeta mejeriprodukter.
Eftersom jag oftast brukar ha lågt blodsocker sen eftermiddag är det ett egenintresse att så snabbt som möjligt få maten på bordet. På väg hem från jobbet går jag därför ofta igenom i huvudet hur jag ska effektivisera matlagningen.T ex, först ta fram det tinade från kylen, sen pastavattnet, sen skala osv. Ofta vill barnen vara med. De har suttit med i köket sedan de kunde sitta i sin höga matstol. Då satt de och sög på en majskrok. Senare satt de uppe på bänken från den ålder jag knappt vågade släppa ena handen från barnet för att röra i någon gryta. “-Mera koriander!” Har jag sonen inspelad när han säger. Han var då två år gammal ganska exakt och med en kruka färsk koriander som han åt av fick han inte nog.
Mina barn äter nästan lika varierat som vi vuxna eftersom vi inte gett dem något annat. Jag tror på att den mat barn får serverad fostrar deras smaklökar och deras känsla för vad mat är och kan vara. Jag vill tillägga att det i ett av mina frysfack också finns färdiga köttbullar och pyttipanna, men det är mat som vi äter ibland, inte det som utgör merparten av vad vi får i oss.
Att komma hem, trött, ställa sig i köket, hacka, blanda, steka, röra, ger mig en stund att komma ner i varv. Det är terapi! Att sedan kanske tända ett ljus, duka och tillsammans sätta sig ner och äta är bland det bästa och finaste man kan göra en vardag. Så känner jag, i alla fall.